Jag missade den. DefectiveByDesign.org utsåg igår 3:e oktober, ja igår, till "dagen mot DRM". De har, liksom Disney, upptäkt att om bara debatten väcks så vinner vi."If consumers even know there's a DRM, what it is, and how it works, we've already failed" - Disney Executive.Men man kan ju sprida kunskapen alla andra dagar också!

Med anledning av en gammal blogg jag läste och en kommentar jag fick på ett inlägg om upphovsrätt har jag funderat lite på det här med upphovsrätten och immateriella rättigheter.Jag tycker att det finns två stora problem med upphovsrätten så som den fungerar idag.Det första handlar om relationer till ny teknik. Jag kan för mitt liv inte förstå hur fildelningen skulle kunna innebära någonting annat än ökad spridning för en upphovsmans verk. Ökad spridning leder till ökad publicitet. Och alla (som jag träffat) i branchen vet givetvis att ökad publicitet leder till större efterfrågan. Behöver jag gå längre? Har man insett detta kommer man ju till frågan hur upphovsmannen skördar frukterna av sin ökade efterfrågan, men det är ju enbart en fråga om att se till alla möjligheter, och många lösningar används redan. Ökade möjligheter till live-framträdanden, försäljning av kring-prylar och olika donationssystem är lösningar som redan används.I kommentaren jag fick skrev Jonatan:när man säger att jag får tjäna igen det på spelningar istället så är det ju tyvärr så att min del av musikbranschen är på drastisk tillbakagång även där.Han verkar inte se någon koppling mellan bristen på exponering för genren och tillbakagången av "sin del av musikbranchen". Jag är helt övertygad om att om jag t.ex hade fått använda en av hans trevliga låtar (som du kan lyssna på på mySpace) i ett videoklipp som jag sedan lagt ut på YouTube, så hade exponeringen av hans material ökat märkbart.Här är det många som angriper med att säga något i stil med "Jaja, men så där kan man ju välja att göra redan idag! Låt de som vill göra't, men tvinga inte alla!"Två saker gillar jag inte med det.För det första så är det inte alls så enkelt som det låter att låta bli att verkanmäla en låt till STIM. STIM är de som sköter all administration av musik som spelas offentligt, något som ingen privatperson och få företag skulle klara att bevaka själva. Dessutom är det ju så att i de klumpsummor som betalas till STIM från t.ex frisörföretagarnas riksorganisation inte överhuvudtaget bryr sig om vilka låtar som spelats. Dessa pengar delas upp efter hur mycket radioexponering i procent de olika upphovsmännen har haft under perioden. Finns inte min låt registrerad hos STIM går merparten av "mina" pengar alltså till Max Martin och Per Gessle, även om jag själv bevakar min låt.För det andra så tycker jag att alla ska läsa den gammla bloggen som jag nämnde. Där disskuterar bloggaren ägande, och det är inte svårt att se problemen med immateriella rättigheter generellt när man läst det.(Jag hade tänkt skriva om det själv, men det blev för sent. Kanske en annan dag.)Slutsatsen är alltså:Det finns inget naturligt, automatiskt eller etiskt som säger att en upphovsman har exklusiv (och därmed ekonomisk) rätt till sitt verk efter att han/hon släppt det ifrån sig. Lagen ska givetvis skydda upphovsmän från grova kränkningar, men användning, duplicering och förädling av en immateriell tillgång är inte bara något som borde tillåtas, det borde uttryckligen uppmuntras. Det är det som tagit oss dit vi är idag.Och eftersom det, med tanke på den automatiska skyddstiden och upphovsmannens tillgång till mervärde, inte borde finnas något ekonomiskt problem för denne ser jag ännu mindre en orsak att upprätthålla en lagstiftning som är oetisk och hämmar innovation.(Och för att passa på att svara på Johannes fråga så arbetar jag inte heltid med musik, jag studerar musikvetenskap)

En funktion som man kan välja till hos nya bilar är kodlås på dörrarna. Låset använder fem knappar: 1/2, 3/4, 5/6, 7/8 och 9/0. En kile på Evertything2 skriver att han har upptäckt att kodlåset inte börjar om när man slagit in fel fem-siffriga kod. Så att om man har koden 11357 så kan man så in 5113579 för att öppna dörren. Detta betyder att antalet försök för att knäcka koden minskar drastiskt. Vi har ju t.ex redan testat tre kombinationer med sju knapptryckningar. Det finns 3125 fem-siffriga kombinationer av fem tal, och med den nya upptäckten kan man ju intuitivt säga att att man, om man inte upprepar sig, borde kunna prova en ny kod för varje knapptryckning över 4. Efter 3125+4=3129 knapptryckningar har vi alltså provat alla kombinationer, och således öppnat dörren. Matematikern de Bruijn har redan gjort allt jobb åt oss och sekvensen i sin helhet finns i artikeln jag länkade till ovan. Är den rätta koden den sista (99999) så borde alla 3129 knapptryckningar ta ungefär 20 minuter att prova igenom.

Greenpeace har sedan ett tag haft en kopia av Apples sida uppe. Sidan är en kampanj för att få Apple att sluta använda miljöfarliga material i sina datorer och andra teknikprylar. Greenpeace hyllar samtidigt Apples konkurrenter Dell och HP som, liksom andra teknikföretag, bl.a satt ett slutdatumför användning av miljöfarlig PVC-plast i sina produkter, något som Apple struntat i. Båda Apples nya serier iPod Nano och MacBook innehåller PVC.Miljöfarliga material i tekikutrustning är ett stort problem som blir större ju mer vi konsumerar och slänger bort teknikprylar; en trend som inte verkar avta i första taget.Greenpeace gör ett bra jobb för att pusha tillverkarna åt rätt håll, men den stora makten att förändra ligger ju givetvis hos konsumenterna. Ställ krav! Har ni tänkt köpa en dator, fråga vad den innehåller för miljöfarliga material. Vet de inte återförsäljarna så måste de fråga tillverkarna. Även om du inte funderar på att köpa en Apple-pryl, gå förbi en Mac-återförsäljare och fråga "Innehåller nya MacBook/iPod Nano miljöfarlig PVC-plast?" När de tillslut går med på att den gör det så är det bara säga "Äh, då köper jag en Dell istället!". Då kommer det hända grejer ska ni se! (Det är ganska roligt också!)

Jag antar att alla redan vet att Steve Irwin, Crocodile hunter, är död. Han blev stucken av en stingrocka under en inspelning av The Ocean's Deadliest och avled måndagen den 4:e september 44 år gammal.På Steves minnesceremoni på Australia Zoo, hans egen park, höll hans 8-åriga dotter Bindi Sue Irwin ett tal åt pappan. Jag hittade talet på YouTube, och känner att jag måste sprida det.Bindi är för övrigt namnet på en sorts saltvattenkrokodil.

Nu har jag tröttnat lite på att skriva om teknik för en stund.Idag såg jag reprisen av första avsnittet av SVTs nya dramaserie "Poliser". Ganska förutsägbart men ändå snyggt och spännande. I serien, som naturligtvis handlar om poliser, förekommer en av polisernas dotter Klara som är mobbad i skolan för sin övervikt. Klara spelas av Sara Malmström och gör en jättebra skådespelarprestation, men det jag tänker på, och har tänkt på många gånger förut är: hur rekryterar man folk till sådana roller? Syftet med rollen är ju att vara "den tjocka dottern" i sammanhanget. Går StagePool ut och söker "överviktiga 14-åriga tjejer till ny dramaserie"? Man måste ju dessutom vara fruktansvärt stark och säker på sig själv (gissar och hoppas jag) för att klara att spela övergreppsscener som handlar om sånt. Och när man behöver någon som är ful i en film? Eller missbildad, och inte kan eller vill trickfilma?Jag tänkte inte komma fram till nåt, bara få ut mig tanken, och beröma Sara för en trovärdig rollprestation!Och när man ändå har en pirat-politik-blogg så är det kanske på sin plats att nämna att SVT verkar ha förstått något och har avsnittet av Poliser i sin helhet på SVT Video (man kan högerklicka i filmen och välja "Zooma" -> "Helskärm"). Man kan också prenumerera på RSS-feeds med SVT Podd-TV. Sjukt bra! Utnyttja den chansen. De samlar statistik på hur såna tjänster utnyttjas, så titta på en lovande svensk serie och visa att såna här distribueringssystem ska uppmuntras! Jag prenumererar på lite av deras RSS-feeds.

Vilket ser roligast ut? ;-)Nya TV-spelskonsoler har länge tävlat i prestanda, snabbhet och styrka, och med kring-features som DVD-uppspelning och online communities. X-boxen är ju nära på en fullfjädrad dator.Detta har, enligt mig, inte varit till spelens fördel. Fokuset har legat på grafiken och snabbheten och möjligheten till t.ex nätverksspel över internet, och det som har strukit på foten är det som jag, som TV-spelsnostalgiker, skulle kalla genuinitet. Det började gå "utför" i och med nintendo 64. Redan där handlade det om många-(och-gärna-analoga)-knappar-på-handkontrollen-syndromet (trodde någon att en analog styrspak skulle hålla mer än en vecka?) och 3d-är-snyggare-hur-det-än-ser-ut-mentalitet. Med det menar jag inte att det inte finns många bra och roliga spel med känsla som kommit senare, för det gör det, men hårdvaran har inte varit helt gynnsam för spelen. I alla fall inte det jag, och många med mig, gillar.Att jag tycker så kan bero på att jag anser att spel som Halo eller Golden Eye hade gjort sig bättre på en dator, kanske mest för att jag aldrig sett en first (eller third) person shooter som gör sig bra med handkontroll. Jag vill ha tangentbord och mus (eller varför inte pistolen i handen?).Nog med grafik- och kontrollpolitik. Det jag skulle komma till är att nintendos nya spelkonsoll "Wii" inte bara har det coolaste namnet och sötaste marknadsförningen, utan också verkar vara en satsning på spelkänsla och genuin underhållning! Maskinen har inte mycket bättre prestanda än föregångaren GameCube, men handkontrollerna (ja, du har oftast en i varje hand) är rörelsekänsliga så att du kan stå eller sitta och faktiskt göra de rörelser som din karaktär utför, i realtid. Du kan fäktas, spela tennis eller baseball, dirigera en orkester (!) och spela trummor med dina egna händer. Och alla ni som svänger med handkontrollen (och/eller hela kroppen) när ni spelar bilspel har kommit helt rätt!Titta på promotionvideon! Detta är en spelmaskin som för en gångs skull inte är anpassad för hard-core-gamers utan för vanliga människor och oss arkad-gamers där humorn och känslan är det viktigaste. Visst är det fint med verklighetstrogna 3d-miljöer, men var tog humorn vägen? Jag vill spela spel, inte styra en karaktär i en snygg emulerad verklighet. Där vinner alltid verkligheten.Jag, som har varit hard-core-dator-gamer men fallit ifrån, gillar starkt nintendos satsning på casual play, fysisk interaktivitet (älskade dance dance revolution och singstar) och sådan där multiplayer som får alla syskon, från 7 till 25 år, tjejer som killar, att samlas framför Super Smash Bros eller Mario Kart 64 på kvällarna.Wii släpps om 79 dagar och även om jag inte kommer att ha råd eller tid med den just nu, så gillar jag verkligen att nintendos satsar på att vinna tillbaka sina gamla NES-arkadspels-gamers. Vi är många som fortfarande spelar Bubble Bobble till NES för att det inte gjorts nyare spel med den känslan.Wii will rock you!

Energiföretaget Moixa Energy har kommit med en spännande innovation. Moixa är axiom baklänges, och företaget menar att de tänker om om branchens sådana, och det verkar verkligen som att de menar det.En stor del av västvärldens hushåll använder fortfarande engångs-batterier. Varför då? Jag skulle nog säga att det är för att vi är för lata för att orka krångla med laddarna till de uppladdningsbara. Olika sorters batterier, olika sorters laddare, som dessutom alltid är borta...Nu är lösningen här. I alla fall för många. Det heter USBCELL.Det handlar om ett vanligt AA-batteri som är uppladdningsbart, och det har vi hört förr, men detta batteri har en laddare inbyggd i varje batteri. Och inte nog med det. Laddaren drivs av strömmen från datorns USB-port! Bara att plugga in i närmaste dator.Batteriet ligger just nu på ungefär 1300mAH, alltså en livslängd ungefär som ett vanligt batteri, och en laddningstid på fem timmar (för ett helt urladdat batteri), och en lysdiod visar när det är färdigladdat.Ett tvåpack kostar £12.99, ungefär 180:-, och fins att köpa på företagets hemsida.Tycker det är roligt med glada nyheter så här mitt i all skrämselpropaganda.