Det finns en stor problematik kring tillfälligt minne i datorer och lagring av upphovsrättsskyddat material.Problemet bygger på att en dator fungerar på ett sådant sätt att material som visas på skärmen, inklusive upphovsrättsskyddad bild och film, och som spelas upp i högtalare, inklusive upphovsrättssyddad musik och ljudeffekter, för att kunna framföras för användaren i princip först måste lagras i datorns minne. Detta är en effekt av att överföring över ett nätverk inte är så snabbt och/eller pålitligt som överföringen från t.ex en hårddisk eller RAM-minne.När du tittar på en hemsida, som denna, så läser du inte en sida på nätet. Du läser en sida som din browser har laddat ner från nätet och visar för dig från hårddisken. Detsamma gäller även när du tittar film eller musik på t.ex YouTube eller Yahoo! Launch (även om en del streamat material succesivt raderas när det visats, men det är ju ett val hos mjukvarutillverkaren)Detta innebär givetvis att upphovsrättsinnehavarna får problem. Jag får ju inte spara en upphovsrättsskyddad bild på min dator, men min webbläsare gör det ändå automatiskt varje gång en visas. Nu finns det givetvis undantagslagar för sådant s.k cache-minne, men det innebär ändå ett problem.Vilka tillfälliga minnen är”lagliga”, och vilka vill vi ska vara det? Problematiken slutar inte där. Betänk detta:Det har länge forskats på biologiska minneskretsar; organismer som när de laddats med ström behåller laddningen på samma sätt som magnetbanden i en hårddisk. Detta leder mig osökt till den mänskliga hjärnan som givetvis också är uppbyggd av biologiska minneskretsar. Är mitt minne att anses som mellanlagring av upphovsrättskyddat material? Och eftersom jag inte automatiskt glömmer det jag sett utan lagrar det permanent; begår jag ett upphovsrättsbrott?Att reglera sådant kan låta som en bisarr dystropi, men det ligger faktiskt inte så långt borta som man kan tro. Detta är diskussioner som vi kommer behöva ta, och på allvar, inom en snar framtid.

Här ser vi ett R-gonomiskt pirattangetbord. En nödvändighet för alla piratbloggare.Med anledning av international talk like a pirate day har Loading Ready Run gjort en instruktionsvideo i hur man, dagen till ära, pratar som en pirat.Följ instruktionerna och njut av en trevlig prata-som-en-pirat-dag!

Det händer saker på teknikfronten som inte bara gör skillnad för nördar och pirater.Ett par nyheter på slashdot som fångat min uppmärksamhet på sistone handlar om elförbrukning och energieffektivitet. Ett väldigt viktigt ämne i dessa tider.I den första rapporterar tidningen FastCompany om att "compact fluorescent light bulbs", CFLs, som tidigare saknat det som vi vanligtvis kräver av en glödlampa. Vi vill att de ska vara starka, tysta och inte flimmra, dessutom är det ju bra om de passar där vi använder glödlampor. Nu har alla dessa problem blivit lösta.Vad är då fördelen med lysrörs-glödlampan? Jo, den lyser lika starkt som en vanlig glödlampa men använder 75-80% mindre el.Det betyder att om alla 110 millioner amerikanska hushåll skruvade ur en vanlig 60-wattslampa och köpte en CFL istället så skulle de spara tillräckligt med energi för att driva en stad med 1,5 millioner människor, skriver FastCompany.Och detta är alltså bara om alla bytte en lampa. Ett typiskt hem har 50-100 glödlampor. Vad skulle hända om alla bytte två lampor? Fem? Femton?Och en CFL är alltså både mycket billigare och har mycket längre livstid än en vanlig glödlampa. Så vad väntar vi på?Efter att FastCompany publicerat artikeln fick de härom dagen ett brev från Kristina Runciman, VD för Lifeforce Glass, ett litet företag som säljer prylar till present-affärer. Hon skriver:I was so inspired by the article by Charles Fishman on CFLs that my company is now sending one compact fluorescent lightbulb with every order. We are counting on each customer to try their free CFL and then replace their incandescent bulbs in their homes and businesses.“We sell wholesale inspirational giftware, and not lightbulbs, but this is an action that seems that it could really have an impact on our environment, and on our customers' budgets. Thank you for presenting an opportunity to make a difference in our world.”Ett föredöme för oss alla!En annan nyhet på slashdot skriver att Buissiness Week rapporterar om att Storbrittanniens vägverk går i bräschen för användningen av ett nytt material för brobygge - nämnligen plast.Det är naturligtvis inte samma plast som används i Tupperware eller leksaker, skriver de, utan fiberförstärkta polymerer som tidigare använts till gångbroar. Materialet underlättar inte bara effektiviteten i bygget, är billigare och ger kortare trafikuppehåll, det väger också bara två tredjedelar av tidigare bromaterial och är mycket starkare. Materialet ska vara mycket starkare, jämfört med sin vikt, än både stål och betong och eftersom plast inte tar skada av vatten eller salt så minskar underhållskostnaderna betydligt.Bron ovan t.ex är ett extremt exempel från Buissiness Weeks slideshow. Denna skywalk sticker ut ur bergväggen 1200 m över botten på Grand Canyon, men höjdrädda kan vara lugna; den ska hålla för vikten av 71 fullastade Boeing 747:or och klara en jordbävning på 8.0 (Och ja, den har genomskinligt golv! Titta på skuggan.)Det kanske blir en ny Ölandsbro i plast?

Det var länge sen jag skrev. Dåligt med uppslag och mycket att göra. Men här kommer en dagens:Jag läste en nyhet på Slashdot idag. Tydligen har 110 barnboksförfattare, lärare, psykologer och experter (vad det nu är…) skrivit ett öppet brev till Engelska regeringen. De skriver t.ex så här om barn: "They still need what developing human beings have always needed, including real food (as opposed to processed "junk"), real play (as opposed to sedentary, screen-based entertainment), first-hand experience of the world they live in and regular interaction with the real-life significant adults in their lives.”I brevet radar de upp undersökningar och teorier som är både välformulerade och insiktsfulla. Allt är bra så här långt.Problemen börjar när tidningar som Telegraph och Crave Talk publicerar sina nyheter om detta.Båda dessa nättidningar tolkar brevet på ett enligt mig snedvridet sätt och lägger, i ganska hårda ordalag, skulden på dator- och TV-spel och internet-surfning.Deras slutsatser är inte bara personliga åsikter helt orelaterade till innehållet i brevet, de är också både fördomsfulla och tyder på dålig insatthet.Telegraph skriver t.ex.:"He condemned the "virtual play" represented by electronic games and internet surfing."Termen ”virtual play” används överhuvudtaget inte i brevet, även om Telegraph gärna vill få det att se ut så. Det som författarna istället skrivit är ”sedentary, screen-based entertainment”, alltså ”stillasittande, skärm-baserad underhållning”, som ju är något helt annat än virtuella spel där interaktionen med både datorn (konsolen) och andra användare är bevisat utbildande och utvecklande för psyket i mycket högre grad än t.ex böcker.Och Crave Talk skriver:"Whether beating prostitutes to death with baseball bats (Grand Theft Auto) or murdering uncatalogued lifeforms by stamping on their heads (Super Mario Bros) they careen through a high-speed existence with little care for politics or history."och forstätter med att i nästa andetag fördöma internet, världens största (och bästa) källa till information om politik och historia, genom att rycka detta citat från brevet ur sitt sammanhang:"They are pushed by market forces to act and dress like mini-adults and exposed via the electronic media to material which would have been considered unsuitable for children even in the very recent past."De fortsätter med:"So, is modern life too fast for the supple human mind? […] 110 teachers, psychologists, children's authors (including Philip Pullman, author of His Dark Materials) and experts, says yes."De försöker här få det till att författarna till brevet har något konkret emot dator- och TV-spel, och de nämner t.o.m kända titlar för att skrämma läsaren. De använder citatet"children's brains are still developing, they cannot adjust... to the effects of ever more rapid technological and cultural change"för att komma till slutsatsen att“[the writers are] accusing the entertainment and consumer electronics industry of complicity."vilket författarna på inget sätt gör.Artiklarna har genererat många kommentarer (bl.a av mig). En av kommentarerna på Crave Talks artikel skriver (notera att han menar artikelns bild av brevet när han pratar om tonen i brevet)”while I agree that parenting in general has not adapted to the challenges of a demanding modern media, the general tone of the letter is demonising electronic entertainment, when reading a book is just as sedentary. Computer games can be educational, exhilarating and improving for children - as long as parents supervise their use. A child who spent all day reading violent books would not be well adjusted […]. Parents need to take responsibility for everything that their children consumes, be it food, education or entertainment.”och summerar ganska bra argumenten mot artikelns slutsatser.I ett svar på denna kommentar kommer vi in på en mycket krångligare fråga. Han skriver“books don't shut down the imagination like screen-based entertainment does -- if one reads the Hobbit, the reader generates the images. […] Reading is alot harder than simply getting sucked into a screen game or program”och forstätter med“Even though the person appears to be sedentary, there is alot of activity going on when a person reads.“Det händer alltså mycket i ens fantasi när man läser som inte händer när man t.ex spelar dator- eller TV-spel, menar han. Är det så? Verkligen inte, menar jag!Det är sant att ett TV-spel målar upp de bilder som läsaren av en bok själv måste föreställa sig, men det betyder inte att man inte använder sin fantasi när man spelar spel. Det finns fruktansvärt mycket annat att måla upp i sitt huvud än hur en scen fysiskt manifesterar sig, och ovanpå det tillkommer den handgripliga interaktionen i hur spelets handling utvecklar sig. Jag skulle t.o.m gå så lång som att säga att dagens tekniska hjälpmedel har gjort att fantasin har fått större spelrum än någonsin, och det växer för varje dag. Endast din fantasi, och ingen författares, sätter gränser för vad dina favoritkaraktärer tar sig för, hur de utvecklas och i vilka miljöer de verkar.Det var allt för mig idag.

Det verkar vara populärt, bland riksdagspartirepresentanter och dylika, att tycka att nedladdning av upphovsrättsskyddad data ska legaliseras igen, medan uppladdning ska vara fortsatt olagligt (inget parti utom piratpartiet är ännu för fildelning). En lite skum ståndpunkt eftersom det i så fall inte skulle finnas något att ladda ner. Lagändringen är alltså helt verkningslös om man utgår ifrån att alla följer lagen. DAlla följer givetvis inte lagen, eftersom den och dess stiftare inte tar någon hänsyn till det allmänna rättsmedvetandet i landet. Folket tycker ju helt uppenbart att fildelning är en alltför användbar resurs för att inte använda, även om det kan få rättsliga påföljder. När jag hör förlaget så tänker jag på lagen om prostitution. Där funkar det ju på samma sätt, fast tvärt om. I det fallet är det inte fel att erbjuda tjänsten men att nyttja den, medan det i det här fallet är fel att erbjuda tjänsten men inte att nyttja den. När det gäller prostitution så är det här förståeligt. Man vill, utan att kriminalisera prostituerade som oftast inte har så mycket val, något som torskarna har, komma åt problemet och minimera skadan. Men vem är det synd om i fildelningsfrågan? Är det kanske så att man erkänner att de stackars nedladdarna, de flesta som har en dator, inte har något annat val eftersom fildelningssystemet har blivit så användbart, för att inte säga oumbärligt, för gemene man? Man försöker alltså blidka massorna medan man kniper åt från ett annat håll. Stoppa uppladdningen istället för nedladdningen för att minimera skadorna. Och skadorna är?Det vanligaste är ju att skiv- och filmbolagen, med deras intresseorganisationer i spetsen, spelar på medkänsla till ”de stackars upphovsmännen” som de hävdar skulle bli av med sin ersättning. Kassettskatten finns ju redan för att kompensera för delar av piratkopieringen, och det pratas också om bredbandsskatt. Ett ytterst tveksamt förslag som också har blivit lite inne att tycka. Jag hade inte haft något problem med kassettskatten om syftet med den var att få folk att sluta använda förbrukningsvaror, såsom CD-skivor, kassetter och minidiskar, när data kan lagras och användas digitalt i åtminstone lite mer långlivade och återanvändbara media, med syftet är inte detta. Kassett- och bredbandsskatterna hämmar teknikanvändande. Det kan man ju tycka är en bra grej om man inte tycker om teknikens framfart, men Sverige säger sig ju vara för tekniska framsteg och skryter ofta med att ligga i täten när det gäller teknik. Det går inte ihop. Dessutom kommer skatterna att innebära att låginkomsttagare kan komma att välja bort internetabonnemang och missa att lära sig viktiga tekniska funktioner som internetbank och mail (och fildelning) som kommer att bli än mer oumbärliga i framtiden. Därmed ökar klassklyftorna ytterligare. Det om det.Innan jag slutar skulle jag vilja lyfta fram att en undersökning som Sifo gjort visar att varannan svensk vill legalisera fildelning. Dels är det svårt att veta hur frågan är formulerad (det där med upp- och nedladdning, igen) men främst så går det rykten om att Sifo inte ringer mobiltelefoner och därför inte kan ge några givande opinionsmätningar överhuvudtaget när det gäller sånt här, och annat. Många svenskar inte minst unga och studerande, de som använder fildelning mest, har ingen hemtelefon. Jag har mailat Sifo om detta och återkommer med deras svar.Tack för idag. Slut för idag.

Idag såg jag ett avsnitt av CBS 60 minutes. Det slutar alltid med att Andy Rooney säger vad han tycker om olika nutidsfenomen; lite som en ledare i en tidning.I dagens avsnitt pratade han om att det är så mycket människor överallt och att vi kanske borde anpassa samhället lite bättre till faktumet att alla inte får plats att ha samma rutiner på samma tider. Detta genom t.ex bättre villkor för nattjobbare och bättre anpassade öppettider. Han nämnde också att man skulle kunna sända populära TV-program flera gånger utspritt över dygnet.Jag hajade till när han sade det där om TV. I mitt huvud låter det lite bisarrt att de inte ens tänker på att tekniken för on-demand-TV redan är långt utvecklad. Han jobbar ju på CBS, förvisso, och stora TV-koncerner är ju, som skivbolag och mjukvaruföretag, inte kända för att uppmuntra teknisk innovation, men detta är en utveckling som så många skulle ha nytta av och eftersom tekniken redan finns här så är det bara TV-bolagens ovilja att anamma den nya tekniken som står emot.TV:n skulle kunna fungera som den digitala musiken, med vissa anpassningar. Itunes, Apples mediaspelare, vet jag har en funktion som heter ”Partyblandning” där programmet lägger till låtar från ens mediabibliotek så fort det inte finns låtar kvar att spela på listan. Den ligger ungefär tio låtar före, så man kan lägga till eller ta bort låtar från den datorgenererade listan. Tänk er att de dator-tillagda låtarna istället kommer ifrån en webb-radiokanal (och buffrats ett tag i förväg). Man kommer alltså ha en dator-generarad playlist som lägger till ungefär tio låtar till ens playlist och som fyller på så fort antalet ospelade låtar är under tio, och där man kan lägga till egna låtar var man vill i listan. När musiken streamas från webb-radio kommer man alltså även få låtar man inte har lokalt på sin maskin.Tänk er sedan att listan istället består av TV-program. Du väljer vilka program du vill se, och kan välja mellan alla program som finns att streama ner från internet (prova med nyheterna på svt.se t.ex.), och lägger till dem på din playlist. När programmen tar slut lägger din TV (eller dator, vad nu skillnaden är) till program så att du, som på en vanlig TV kan sitta kvar och slötitta. Datorn kan givetvis också programmeras att tillverka playlists efter programmens teman, så att du får en kanal som lägger till hollywoodfilmer och/eller en med nyheter och dokumentärer.All teknik för att göra detta finns redan. Det enda som saknas är TV- och filmbolagens vilja att anamma tekniken och att anpassa systemen efter kundens behov. Hade fler filmer och program funnits tillgängliga att streama ner hade jag kunnat, med lite hjälp från TV-bolagens administratörer och SourceForge, kunnat tillverka ett sådant program idag.Idag blev det nördsnack. Men det jag vill peka på är att hur branschen än löser hur pengarna ska komma in för musik och filmer så är det viktigt att vi inte låter dem erbjuda produkter som är så mycket sämre än vad de hade kunnat vara. Speciellt som insatsen det hade krävts för dem att göra tjänsterna värda priset är så små, nämnligen att låta tittarna se programmen när de vill.Släpp på kontrollen och ni ska se att populariteten och tittarna ökar till oanade höjder.Tjipp! / Johan

En av de mest frustrerande saker jag vet är påtvingade epitet. Man placeras i fack tillsammans med människor som man i sammanhanget har väldigt lite eller inget gemensamt med.Jag hörde på P3 idag, som står och går på jobbet, ”Programmet som fortfarande inte får heta Bögradio” med Bobbo Krull och Özz Nûjen. Där lästes en ganska undermåligt skriven men ändå tänkvärd dikt om att man ska tänka sig för innan man kallar sig stolt europé. Han menade att problemen i Israel idag beror till stor del på kolonialmakternas uppdelning av området. Det tänker jag inte ta ställning till nu, men det fick mig att tänka på vilka grupptillhörigheter man väljer att anamma och vilka man tar avstånd från, och i vilka sammanhang. Jag är t.ex inte en europé. Visst, jag bor i Sverige som ligger i Europa, men jag skulle aldrig kalla mig europé (än mindre en stolt sådan). Att kalla mig europé skulle ju antyda att jag hade mer gemensamt, i sammanhanget, med t.ex en grek än en afrikan eller asiat. Jag kan helt enkelt inte tänka mig något sådant sammanhang.På samma sätt är det inte speciellt ofta jag kallar mig svensk. Jag säger ibland, t.ex på nätet eller i andra internationella sammanhang, att jag kommer från Sverige, men oftast är det bara kuriosa och spelar ungefär lika stor roll som att säga att jag bor i en villa eller att jag har flickvän. Svensk däremot, säger jag så gott som aldrig. Så här i fotbollstider tycker jag mig t.ex ha mycket mer gemensamt med en taiwanes som inte är fotbollsintresserad än en svensk supporter, speciellt när man läser om de massor av svenska supportrar som besöker tysklands bordeller på VM-resorna (inte sagt att jag generaliserande tror att alla supportrar är "sådana", det är ju förhastade generaliseringar som är problemet i fråga).Och där kom vi in på det sista ämnet jag tänkte ta upp nu. Det är inte ofta jag trivs i rollen som kille. Som sagt, visst är jag född manlig och är ganska ung, men i de sammanhang man pratar om killar, oftast då till skillnad från tjejer, så tycker jag mig ha mer gemensamt med tjejerna. Därmed inte sagt att jag är någon sorts fjolla, det tycker jag verkligen inte att jag är, och det inte många som tycker (hoppas jag…), det är bara det att det är så många saker som tillskrivs killar som jag har så svårt att identifiera mig med. ”Killar är så jobbiga!”, ”Jaha, vad har jag gjort nu då?”, ”Nä, asså, inte du, men killar, du vet…”. Nej, jag vet inte. Jag vet att det finns många som är jobbiga. Ofta är de killar. Men jag har så lite gemensamt med dem, och känner så många tjejer som är lika jobbiga, och på samma sätt, att jag inte tycker att den generaliseringen är befogad. Ofta känner jag mig påhoppad av uttalanden som inte har någonting med mig att göra och som inte var riktade till mig. Men varför riktas de då till mig?På samma sätt kan jag rätt ut säga att feminismen skjuter sig i foten. ”Alla män är potentiella våldtäktsmän!”. Ja, kanske, men finns det inte bevisligen de kvinnor som är mer benägna att våldta än andra män? Det enda det uttalandet gör är att skrämma bort ungefär hälften av målgruppen från ”kvinnokampen”, som även det ordvalet är något av ett stolpskott. Det är inte kvinnornas kamp mot männen (även om det inte är så det avses så är det så det generellt tolkas). Det är inte bara kvinnor som förlorar på systemet. Jag anser mig lida minst lika mycket av situationen, om man nu ska jämföra sånt, än många kvinnor och tjejer jag känner och vet om. Alla människor är potentiella våldtäktsmän, eller –kvinnor, om man tycker ord är viktigt. Vidare:Jag hörde ett förlag om att killar skulle ha feministisk argumentationsövning medan tjejer övar feministiskt självförsvar. Vad vinner man på att ha feministiskt självförsvar bara för tjejer? Är inte många av de som utsätts för våld på grund av könsfördomar killar? Hur många gånger har man inte hört ”Försöker du vara tuff? Ska du ha en smäll?” på stan när man en fredagskväll ska hem från en repetition? Oftast bara för att man är kille och rak i ryggen. Jag tycker feministiskt självförsvar är en bra idé, men det är inte bara tjejer som behöver lära sig det. När jag sedan pratar med folk om sånt här så är det inte sällan hos tjejerna fördomarna är djupast rotade och de som mest skulle behöva föreslagna argumentationsövningar. Kommer man inte bara ytterligare befästa en status- och inställningsskillnad om man utgår ifrån samma fördomar som man försöker bekämpa.Tro nu inte att jag trivialiserar våld och övergrepp, det gör jag inte. Jag menar bara att våld och övergrepp av alla och mot alla ska prioriteras och att preventionsmetordena inte borde byggas på de fördomar som föder problemen.Det blev mycket feminism idag.Klart slut./ Johan, idag musiker och pirat, imorgon student och feminist. Kanske svensk kille en vacker dag.

I dag kom jag att tänka på ett slagord som min far hade på nån liten brosch någonstans hemma när jag var liten. Det stod ”Remember Bhopal!” på den. Det funkade ju tydligen. Jag kommer ihåg det än. Men vad är Bhopal? Jag har någon vag aning om att det kan vara en plats där något hemskt hände som man ska minnas för att inte göra om samma misstag, men eftersom jag är för ung för att minnas Bhopal så nöjer jag mig med att minnas texten på broschen (men jag kommer nog att kolla upp Bhopal snart). Kul att det kom upp i alla fall. Troligen eftersom vi brukar skämta om friteatergruppen "Teater Bhopa".Nog om det.I dag åkte jag i en hiss. I hissen fanns en skylt där följande text residerade:VID FEL RING VÅRDYGNET RUNT SERVICE Eftersom de gjort som alla andra skyltskrivare tycks göra och struntat i skiljetecken, och dessutom skrivit allt med versaler, så kan man ju inte veta om de menar att man ska ringa någon som heter Vår (Jag vet en som heter Sol). I så fall, vore det inte bättre med ”Service dygnet runt” eller åtminstone ”Service runt dygnet”. Eller är det så att de helt enkelt särskrivit och menar ”dygnet runt”-service. Givetvis förstår jag vad de menar, i det här fallet, men jag ser tendenser till språkförbistring här. Tro nu inte att jag är fientlig mot förändringar i språket, tvärtom anser jag mig vara en god förebild i sammanhanget, men ”felen” i språket i det här fallet beror bara på slapphet och hämmar variation i ordförrådet. Jag har länge påpekat för folk t.ex skillnaderna mellan var och vart, för att hur slappa vi än är så vill jag ha ett så brett och rikt språk som möjligt. Jag måste erkänna att jag börjar ge upp kampen om ju var och vart på samma sätt som jag redan slutat påpeka för folk att det heter ”bättre än jag” och inte ”bättre än mig”, även om man inte orkar säga ”bättre än vad jag är”. Men jag håller med om att det är ett knepigt fall. Jag skulle nog ha skrivit som ovan med hartassar och bindestreck, eller möjligen dygnet-runt-service, men dygnet-runt är ju inte ett ord. Högst knepigt...Slut för idag.