Direktlänk till inlägg 18 juli 2006

Tillhörigheter och feminism

Av Johan - 18 juli 2006 18:57

En av de mest frustrerande saker jag vet är påtvingade epitet. Man placeras i fack tillsammans med människor som man i sammanhanget har väldigt lite eller inget gemensamt med.Jag hörde på P3 idag, som står och går på jobbet, ”Programmet som fortfarande inte får heta Bögradio” med Bobbo Krull och Özz Nûjen. Där lästes en ganska undermåligt skriven men ändå tänkvärd dikt om att man ska tänka sig för innan man kallar sig stolt europé. Han menade att problemen i Israel idag beror till stor del på kolonialmakternas uppdelning av området. Det tänker jag inte ta ställning till nu, men det fick mig att tänka på vilka grupptillhörigheter man väljer att anamma och vilka man tar avstånd från, och i vilka sammanhang. Jag är t.ex inte en europé. Visst, jag bor i Sverige som ligger i Europa, men jag skulle aldrig kalla mig europé (än mindre en stolt sådan). Att kalla mig europé skulle ju antyda att jag hade mer gemensamt, i sammanhanget, med t.ex en grek än en afrikan eller asiat. Jag kan helt enkelt inte tänka mig något sådant sammanhang.På samma sätt är det inte speciellt ofta jag kallar mig svensk. Jag säger ibland, t.ex på nätet eller i andra internationella sammanhang, att jag kommer från Sverige, men oftast är det bara kuriosa och spelar ungefär lika stor roll som att säga att jag bor i en villa eller att jag har flickvän. Svensk däremot, säger jag så gott som aldrig. Så här i fotbollstider tycker jag mig t.ex ha mycket mer gemensamt med en taiwanes som inte är fotbollsintresserad än en svensk supporter, speciellt när man läser om de massor av svenska supportrar som besöker tysklands bordeller på VM-resorna (inte sagt att jag generaliserande tror att alla supportrar är "sådana", det är ju förhastade generaliseringar som är problemet i fråga).Och där kom vi in på det sista ämnet jag tänkte ta upp nu. Det är inte ofta jag trivs i rollen som kille. Som sagt, visst är jag född manlig och är ganska ung, men i de sammanhang man pratar om killar, oftast då till skillnad från tjejer, så tycker jag mig ha mer gemensamt med tjejerna. Därmed inte sagt att jag är någon sorts fjolla, det tycker jag verkligen inte att jag är, och det inte många som tycker (hoppas jag…), det är bara det att det är så många saker som tillskrivs killar som jag har så svårt att identifiera mig med. ”Killar är så jobbiga!”, ”Jaha, vad har jag gjort nu då?”, ”Nä, asså, inte du, men killar, du vet…”. Nej, jag vet inte. Jag vet att det finns många som är jobbiga. Ofta är de killar. Men jag har så lite gemensamt med dem, och känner så många tjejer som är lika jobbiga, och på samma sätt, att jag inte tycker att den generaliseringen är befogad. Ofta känner jag mig påhoppad av uttalanden som inte har någonting med mig att göra och som inte var riktade till mig. Men varför riktas de då till mig?På samma sätt kan jag rätt ut säga att feminismen skjuter sig i foten. ”Alla män är potentiella våldtäktsmän!”. Ja, kanske, men finns det inte bevisligen de kvinnor som är mer benägna att våldta än andra män? Det enda det uttalandet gör är att skrämma bort ungefär hälften av målgruppen från ”kvinnokampen”, som även det ordvalet är något av ett stolpskott. Det är inte kvinnornas kamp mot männen (även om det inte är så det avses så är det så det generellt tolkas). Det är inte bara kvinnor som förlorar på systemet. Jag anser mig lida minst lika mycket av situationen, om man nu ska jämföra sånt, än många kvinnor och tjejer jag känner och vet om. Alla människor är potentiella våldtäktsmän, eller –kvinnor, om man tycker ord är viktigt. Vidare:Jag hörde ett förlag om att killar skulle ha feministisk argumentationsövning medan tjejer övar feministiskt självförsvar. Vad vinner man på att ha feministiskt självförsvar bara för tjejer? Är inte många av de som utsätts för våld på grund av könsfördomar killar? Hur många gånger har man inte hört ”Försöker du vara tuff? Ska du ha en smäll?” på stan när man en fredagskväll ska hem från en repetition? Oftast bara för att man är kille och rak i ryggen. Jag tycker feministiskt självförsvar är en bra idé, men det är inte bara tjejer som behöver lära sig det. När jag sedan pratar med folk om sånt här så är det inte sällan hos tjejerna fördomarna är djupast rotade och de som mest skulle behöva föreslagna argumentationsövningar. Kommer man inte bara ytterligare befästa en status- och inställningsskillnad om man utgår ifrån samma fördomar som man försöker bekämpa.Tro nu inte att jag trivialiserar våld och övergrepp, det gör jag inte. Jag menar bara att våld och övergrepp av alla och mot alla ska prioriteras och att preventionsmetordena inte borde byggas på de fördomar som föder problemen.Det blev mycket feminism idag.Klart slut./ Johan, idag musiker och pirat, imorgon student och feminist. Kanske svensk kille en vacker dag.

 
 
Ingen bild

Fis-Herman

31 juli 2006 09:49

Kära Johan, jag måste bara få kommentera dina åsikter om feminism och feministiskt självförsvar. För det första så kan inte feminismen "skjuta sig i foten" eftersom att det är en politisk ideologi som man kan antingen hålla med om, eller låta bli, ingen kommer att sakna dig.
"Feminism" är visserligen ett könsspecifikt begrepp, men måste också vara det, eftersom att det handlar om ett "specifikt kön" nämligen kvinnors kamp för lika värde, GENTEMOT män. Det handlar alltå inte om alla människors lika värde, där inte sagt att man inte vill kämpa för det också, men att säga att feminismen måste ta på sig alla världens problem för att kunna vara trovärdig, är lite orealistiskt. Man skulle kunna jämföra feminismen med piratrörelsen. Feminsismen driver frågor som rör KVINNORS underordning. Inget annat. Sen kan du tycka att det är bagateller i ditt liv, varsågod. Det samma gäller feministiskt självförsvar. Våld förekommer i alla samhällsgrupper och är naturligtvis förkastligt i alla sammanhang, inte bara när det är mot kvinnor. Män misshandlar och våldtar kvinnor, män misshandlar även andra män. Tråkigt men sant. Inte alla män, men den den minsta gemensamma nämnaren som nästan alla som misshandlar kvinnor har gemensamt, är att de är män. Dörför är det, tycker jag, ganska naivt att inte se det som ett strukurellt och kulturellt betingat beteende. Det kan liksom inte vara en slump.
Och apropå Feminismen igen. Man kan ju tycka, som du, att feminsimen borde falla under någon sorts humanism, alla människors lika värde, en gemensam kamp för alla grupper, men även du måste ju inse vart det bär hän, total upplösning av kärnfrågorna, och en rörelse som tillslut blir någon allmän fredsrörelse som berör alla problem i samhället och därför inte berör någon i synnerhet. Helt ointressant alltså.
Tack för mig!

 
Ingen bild

Johan själv

1 augusti 2006 20:28

För det första vill jag då säga att jag inte menade att feminismen sköt sig i foten utan att feministrörelsen gör det, men den skillnaden tycker jag är språklig, lite som "Socialdemokratin har fört Luleå till en framskjuten plats bland landets kommuner." (http://www.s-info.se/region/default.asp?id=68).

Sedan kan jag ju tycka att det är lite tråkigt att ingen kommer att sakna mig (och många andra) i kampen, eftersom jag tycker att vi behövs.

Sedan till sakfrågan. Kvinnornas underordning är inte ett problem som bara rör kvinnor. Jag är ju fullt medveten om att det är gemene kvinna som lider mest av det. Men jag säger det igen:

Kommer man inte bara ytterligare befästa en status- och inställningsskillnad om man utgår ifrån samma fördomar som man försöker bekämpa?

Sedan har jag nog kommit över att rörelsen heter feminism, men det betyder inte att jag tycker att det är bra. Många pirater diskuterar huruvida PiratPartiet är ett smart namn. Frågan är lite densamma.

Upplys mig gärna om vilka som är kärnfrågorna i feminismen. Det är ju också en av feminismens många problem. För många kallar olika saker för samma och låtsas att de är överens även om både metoderna och målet är olika. T.o.m motsatta.

 
Ingen bild

Fis-Herman

2 augusti 2006 01:59

Hej igen!

Det var inte min mening att vara språkfascist, men jag menade inte heller som det lät. Det jag menade var att feministrörelsen ju faktiskt har en ideologi och de flesta vet nog, eller tror sig veta, vilken feminismens grundidé är. Om man vet det och håller med så känns det onödigt att bråka om detaljer.

Att ingen kommer skna dig, syftar naturligtvis inte på dig utan på att jag anser att en politisk rörelse inte behöver anpassa sig för att passa alla, eftersom kärnfrågorna är de samma och åsikterna lika många som antalet feminister. Om man håller med men stör sig på detaljer så får man förändra inifrån.

Till sakfrågan...
Vilka fördomar är det man befäster?
För att kunna bekämpa ett problem måste man först identifiera det som ett problem. Om man därför utgår ifrån att det INTE finns ett strukturellt uppvärderande av män i samhället, som ju då gäller även dig, så har man inget problem, inget att kämpa emot. Man har bara individuella orättvisor som råkar vara väldigt många och lustigt könsfördelade. Detta är Feminismens eviga paradox, att kampen i sig bygger på att man erkänner samma grupperingar i samhället som man vill upplösa.

Jo, jag kan hålla med om att om jag satt på en reklambyrå idag och fick mynta ett namn till en ny jämställdhetsrörelse, så skulle nog inte "feminism" vara mitt första val. Men bara för att det är dålig reklam, inte för att det inte passar kampen. Sen tycker jag att det är lite lågt att sparka på en redan haltande rörelse, när man vet vad som menas och håller med. Lite som ordmärkande...

Kram!

 
Ingen bild

Johan själv

5 augusti 2006 10:17

Det finns ett "strukturellt uppvärderande av män i samhället", det vet givetvis jag också. Och jag håller med om att kampen bygger på att man erkänner samma grupperingar i samhället som man vill upplösa. Men att erkänna att grupperingarna finns betyder inte att man måste befästa dem ytterligare, något som jag verkligen tycker att många som kallar sig feminister gör.

Man utgår ifrån att killar och män gör att sammhället blir dåligt, och jobbar mot det, istället för mot att samhället gör killar dåliga.

Nu menar jag verkligen inte att man kan skylla brott på samhället. Men inte heller på könet.

Det är det jag menar med att fördomarna befästs.

Jag kan verkligen inte se en lösning på problemet i att man i ännu större utsträckning särbehandlar på grund av kön.

Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Johan - 30 april 2007 23:16

Nu är mitt egna hemsidesprojekt äntligen layoutat och klart att fyllas.   Från och med nu hittar ni bloggen på [url=www.johanronstrom.se]www.johanronstrom.se[/url].   Ses där! ...

Av Johan - 26 april 2007 20:39

[url=http://aftonbladet.se/vss/rss/story/0,2789,1055262,00.html]Det här [/url]verkar ju vara ett steg i rätt riktning!   Roliga siffror nedanför också. Får mig att tänka på [url=http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,757539,00.html]den hä...

Av Johan - 26 april 2007 20:19

En artikel på [url=http://tv4.se/nyheter/544863.html]TV4.se[/url] skriver att en undersökning i Norge visar att varannan norsk man anser att kvinnor som flirtar får skylla sig själva om de våldtas.   Av de tillfrågade svarar 48 procent att kvinnan är...

Av Johan - 23 april 2007 01:11

En nyhet i PCWorld (via Slashdot) beskriver en teknisk lucka i GPS-navigationssystem för bilar.   Två säkerhetsexperter har upptäckt att navigationssystemen tar emot trafikvarningar och väderupplysningar via den data-kanal som alla FM-radiostationer ...

Av Johan - 16 april 2007 19:34

Läste en mycket intressant artikel om en undersökning om könsroller och förväntningar i DN, via Johanna Nylander. Men jag håller med om, som Johanna skrev, att det är lite konstigt att artikeln inte tar upp den manliga könsrollen, och de förväntninga...

Ovido - Quiz & Flashcards