Under onsdagen kom domen mot Tele2 i Danmark.Målet handlar om att danska IFPI (skivbolagens lobbyorganisation) vill få ISPn (Internetleverantören) Tele2 att blockera en sajt, nämligen allofmp3.com, som är en helt laglig rysk betalmusiksajt, med bl.a argument att musiken är för billig.Men det handlar om mycket mer än så."Igår beslutade en domstol att danska Tele2 begår intrång i upphovsrätt genom den internettrafik som deras kunder genererar. Jag hade trott att de kanske skulle anse att Tele2 (med något ohållbart resonemang förstås) var ansvariga för "medhjälp till intrång i upphovsrätt". Så var det inte. Man anser att operatören i sig är en piratkopierare bara genom att skeppa trafik!" (läs hos Oscar Swartz).Alltså. Tele2 är en leverantör av uppkoppling mot internet, som är ett paketförmedlande nätverk där de förmedlande noderna (inklusive Tele2 som ISP) inte har varken tid eller intresse att öppna och undersöka varje paket. Nu anser alltså danska domstolen att Tele2 i sina routrar gör en olaglig kopia av verket. Från domen:"Retten finder ... at også den flyktige og tilfældige fiksering af musikværket i form av elektroniske signaler, som foretages i de forskellige routers under datapakkernes transmission via internettet, er omfattet af ophovsretslovens § 2."Och eftersom kopian i grunden är 'olaglig' så begår alltså Tele2 upphovsrättsbrott.Men en sak de inte har tänkt på är detta, som Thomas Hedberg helt riktigt kommenterar på Texplorer. Om jag köper en laglig kopia av en låt, på t.ex iTunes Store så kommer ju min ISP, som domen skriver, även göra en kopia på den. Låten är ju lagligt inhandlad av mig, men, min internetleverantör har ju inte betalat för sin kopia!En sak man måste förstå är ju att routrar inte alls innehåller några kopior av något användbart material. De gör en kopia av varje litet (och de är mycket små!) paket av data som den sparar i någon millisekund. Routern sparar inte paket efter det skickats, och det är högst osannolikt att paketen som bygger upp en fil anländer till en router direkt efter varandra eller ens i ordning, så IFPI kan ju försöka hitta en kopia av en låt i någon av Tele2s serverhallar.Men rätten baserar sin dom på följande danska lagtext:"Efter ophavsretslovens § 2, stk. 2, anses som eksemplarfremstilling enhver direkte eller indirekte, midlertidlig eller permanent og hel eller delvis eksemplarfremstilling på en hvilken som helst måde og i en hvilken som helst form. Enhver form for kopiering omfattes herafter af § 2.."Och i den svenska lagen står sedan första juli 2005 i § 2, st. 2:"Framställning av exemplar innefattar varje direkt eller indirekt samt tillfällig eller permanent framställning av exemplar av verket, oavsett i vilken form eller med vilken metod den sker och oavsett om den sker helt eller delvis."Ska man tolka lagen så som den danska domstolen gör innebär det i utsträckningen att hela internet måste släckas ner. I och med att du köper material för betalning på nätet så begår sin ISP ett upphovsrättsbrott. Och FTP'ar jag en demo eller en artikel som jag håller på att jobba med till en kollega eller producent så begår ju Telia automatiskt ett hänsynslöst upphovsrättsbrott som jag givetvis inte kan låta gå förbi.Danmark har sällat sig till Nordkorea och Kina och censurerar det fria ordet på internet.Tele2 har överklagat domen.Läs mer hosPiratbyrånOscar SwartzCopyriotDanska Piratgruppen

Bara för att ett företag är stort, multinationellt och ondskefullt i största allmänhet betyder inte det att de som jobbar där inte kan vara behjärtansvärda.Detta är tårtan som Microsofts InternetExplorer team skickade till konkurrerande Mozilla Firefox utvecklare i samband med att Firefox 2.0 släpptes i dagarna.Trevligt gjort!Speciellt som Mozilla gör reklam med frasen "Don't Click on the Blue E!" (och har rätt i det).

Mark Liberman på Language Log, som är en blogg med dagliga inlägg av flera stora lingvister (de flesta i USA), skriver idag om en väldigt trevlig och hjärtvärmande nyhet.Mycket blir på engelska idag, men han beskrev det så bra själv så jag ska inte försöka mig på att översätta...Scott Adams som skriver Dilbert har länge lidit av sjukdomen Spasmodisk dysfoni. Svensk Dystoniförening skriver:Spasmodisk dysfoni påverkar de inre och/eller yttre strupmusklerna och påverkar därmed talet, som kan bli spänt, hest eller viskande.Adams skriver så här om sina symptom:The weirdest part of this phenomenon is that speech is processed in different parts of the brain depending on the context. So people with this problem can often sing but they can’t talk. In my case I could do my normal professional speaking to large crowds but I could barely whisper and grunt off stage. And most people with this condition report they have the most trouble talking on the telephone or when there is background noise. I can speak normally alone, but not around others. That makes it sound like a social anxiety problem, but it’s really just a different context, because I could easily sing to those same people.Han fortsätter:To state the obvious, much of life’s pleasure is diminished when you can’t speak. It has been tough.But have I mentioned I’m an optimist?Just because no one has ever gotten better from Spasmodic Dysphonia before doesn’t mean I can’t be the first. So every day for months and months I tried new tricks to regain my voice. I visualized speaking correctly and repeatedly told myself I could (affirmations). I used self hypnosis. I used voice therapy exercises. I spoke in higher pitches, or changing pitches. I observed when my voice worked best and when it was worst and looked for patterns. I tried speaking in foreign accents. I tried “singing” some words that were especially hard.Och till sist:The day before yesterday, while helping on a homework assignment, I noticed I could speak perfectly in rhyme. Rhyme was a context I hadn’t considered. A poem isn’t singing and it isn’t regular talking. But for some reason the context is just different enough from normal speech that my brain handled it fine.Jack be nimble, Jack be quick.Jack jumped over the candlestick.I repeated it dozens of times, partly because I could. It was effortless, even though it was similar to regular speech. I enjoyed repeating it, hearing the sound of my own voice working almost flawlessly. I longed for that sound, and the memory of normal speech. Perhaps the rhyme took me back to my own childhood too. Or maybe it’s just plain catchy. I enjoyed repeating it more than I should have. Then something happened.My brain remapped.My speech returned. Not 100%, but close, like a car starting up on a cold winter night. And so I talked that night. A lot. And all the next day. A few times I felt my voice slipping away, so I repeated the nursery rhyme and tuned it back in. By the following night my voice was almost completely normal.[...] I still don’t know if this is permanent. But I do know that for one day I got to speak normally. And this is one of the happiest days of my life.Är det inte fint? Curing the incurable by the power of poetry, som Liberman på Language Log skriver.

Skivkonvolut har länge varit scenen för nyskapande unga designers och formgivare. Men som IDG's CAP&Design skriver jag hoppas inte att jag behöver upplysa er om skivindustrins öde. För varje år säljs det allt färre album till fördel för distributionen av digital musik. Ingen arena att rekommendera för en formgivare som vill synas alltså. Var ska de då ta vägen? Jo, till T-shirttryckens förlovade land!Vi nördiga har länge använt t-shirttrycken för att visa våra identiteter. Man har bandtröjor på konserter, spel-, film-, eller serietröjor på konvent och allmänt nördiga tröjor till vardags, allt för att visa (och skryta med) vilken 'sort' man är. Nu på senare tid har tröjtrycken fullständigt exploderat i populäritet och tröjorna har blivit snygga också!Sajten Threadless har blivit lite av en kändis i branchen. Här kan vem som helst skicka in en design som bedöms, kanske omarbetas lite, och säljs på sajten. Designen, trycken och tröjorna håller väldigt jämn och hög kvalitet och det finns (minst) ett motiv för alla.Ett litet svenskt alternativ på väg upp är tees.se, men de kan ännu inte mäta sig med Threadless, och världen har blivit så liten att det inte spelar så stor roll om man beställer från Stockholm eller Chicago.Här är några av mina favoriter från Threadless.

Slashdot tipsar om en nyhet på Washington University in St.Louis hemsida.En 14-årig kille har i ett unikt experiment fått sin hjärna kopplad till en dator med gamla Space Invaders på. Han klarade hela första banan med hjälp av sin hjärnaktivitet.Pojken, som lider av eppilepsi, har ett mätinstrument på sin hjärna som mäter hjärnaktivitet i de olika delarna av hjärnan. Mätinstrumentet är inplanterat för att kunna ta reda på vilka delar av hjärnan som reagerar när han får eppileptiska anfall, men för att kunna mäta det måste de vänta på ett anfall. Och vad gör man medan man väntar? TV-spel!De började med att låta pojken göra vanliga motoriska uppgifter, som att röra sina händer och tunga fram och tillbaka. Forskarna kunde se vilka hjärnsignaler som skickades när han gjorde detta och kopplade signalerna till spelet. Sedan bad de honom att föreställa sig att han gjorde rörelserna utan att göra dem, och lärde sig snabbt att styra spelet med hjärnan. Han lärde sig systemet nästan omedelbart och intressant var att han hade både snabbare reaktionstid och bättre detaljkontroll än vuxna tycks ha.Någon gång i framtiden kommer vi troligen se artificiella kroppsdelar, arm- eller benproteser t.ex., som man kan kontrollera genom att föreställa sig att det är ens riktiga kroppsdel.

I en väldigt intressant post på Copyriot idag skriver Rasmus bl.a om det talade ordets status.På ord som talas finns inget av den upphovsrätt som tilldelas skrivna ord. Om jag är inbjuden till en radiostudio och pratar i en minut, eller om en tevekamera filmar mig när jag på eget bevåg går ner till torget och håller samma utläggning i en megafon, så kan inspelningen sändas och repriseras ohämmat i radio och teve. Jag har inget att säga till om, såtillvida jag inte sjöng fram mitt budskap, för då är det inte talade ord utan ett musikaliskt verk som måste rapporteras in till Stim...Ponera istället att jag i stället för att framföra dem muntligt skriver ner exakt samma ord, och låter publicera dem som en tidningsartikel eller en bloggpost. Då är det inget snack om upphovsrätten. Inte ens om tidningen betalt mig för att skriva texten, får de återpublicera den utan mitt tillstånd.Man skulle ju kunna tänka sig att samma regler ska gälla för talat ord som för skrivet, att allt som sägs automatiskt blir upphovsrättsskyddat, något som tagits upp till disskusion på PiratPartiets forum efter Rasmus post idag. Ett sådant förslag, förstår nog de flesta, skulle väldigt snabbt leda till det vi redan börjar se med det skrivna ordet och som tydligt vittnar om det bisarra med den immateriella upphovsrätten. Nämnligen att ingenting kan skrivas (eller då sägas) utan risk för repressalier. "Ta den här meningen t.ex." Den har redan skrivits minst två gånger, och Bengt eller Kankuro på 9tails skulle kunna mena att meningen har verkstatus och att jag drar nytta av deras verk utan lov.Upphovsrätten uppstår ju automatiskt så fort ett verk skapas. Men hur vet man vad som är ett verk? Jag har automatiskt upphovsrätt på allt jag skriver här i bloggen men vem bestämmer vem som är upphovman till immateriella verk? Hur djupt ska man gå? En text? Idéerna i texten? Formuleringarna av idéerna? Orden i formuleringarna? Skrivtecknen i orden? Byggstenarna i skrivtecknen? Det låter som att gå väldigt långt men om jag tar ett digitalt fotografi av en skriven text räknas jag som upphovsman till pixeldatan som bygger upp texten.Det har ju nyligen plockats ner hemidor där man kunnat lägga upp ackordföljder i mer eller mindre kända låtar, med hänvisning till upphovsrätten till verket och det är ju ett känt faktum att det är svårt att skriva en pop-/rock-/folklåt utan att en låt med samma ackordföljd (eller t.o.m tonföljd i melodin) redan finns.Det ingår ju i konceptet ensamrätt att hämma vidareutveckling och innovation. Jag kan inte utvekla eller uppfinna vad jag vill. Så enkelt är det. Att säga att ensamrätt, som upphovsrätten och patenten, främjar nyskapande och innovation är helt enkelt att fara med osanning.

Nu finns den att köpa! Geek-a-Cycle. Det är en träningscykel som sitter monterad på datorbordet. Du måste trampa på för att datorn ska fungera.Det här är en uppfinning som har kommit upp många gånger. Ibland har det handlat om strömförsörjning och ibland om stillasittande.På hemsidan står det väldigt mycket om hur dåligt det är om man sitter still för mycket, hur många som är tjocka i USA och hur mycket man dör av det men väldigt lite om de tekniska specifikationerna som jag är intresserad av. Kommer strömmen till datorn att brytas om jag inte trampar tillräckligt fort (med risk att skada hårdvaran)? Är den kopplad till nån smart mjukvara som låser datorn, och vilka OS funkar den till?Hela maskinen med cykel, bord och allt kostar $349,95 och kan tyvärr inte beställas utanför USA.

Oskar Swartz har skrivit ett inressant blogginlägg som handlar om både språk och upphovsrätt. Han menar att han har kommit på ordet livsstilsexpansionist och eftersom ingen annan tycks ha använt ordet och eftersom man inte behöver registrera ett verk eller få det godkänt av någon så torde han ha "uteslutande rätt att förfoga över verket genom att framställa exemplar av det och genom att göra det tillgängligt för allmänheten". Alltså alla ekonomiska och idéella rättigheter.

Nu är Oscar Swartz så behjärtansvärd att han låter vem son helst använda ordet livsstilsexpantionist om man bara länkar till original-posten om ordet i hans blogg, vilket jag därför gör här. Tack, det var billigt för ett så fint ord!

Passar på att skriva det igen, nu när jag ändå betalat för det:

Livsstilsexpansionist!

För övrigt har jag lagt till lite bloggar som jag brukar läsa i listan med länkar i högerspalten.