Under onsdagen kom domen mot Tele2 i Danmark.Målet handlar om att danska IFPI (skivbolagens lobbyorganisation) vill få ISPn (Internetleverantören) Tele2 att blockera en sajt, nämligen allofmp3.com, som är en helt laglig rysk betalmusiksajt, med bl.a argument att musiken är för billig.Men det handlar om mycket mer än så."Igår beslutade en domstol att danska Tele2 begår intrång i upphovsrätt genom den internettrafik som deras kunder genererar. Jag hade trott att de kanske skulle anse att Tele2 (med något ohållbart resonemang förstås) var ansvariga för "medhjälp till intrång i upphovsrätt". Så var det inte. Man anser att operatören i sig är en piratkopierare bara genom att skeppa trafik!" (läs hos Oscar Swartz).Alltså. Tele2 är en leverantör av uppkoppling mot internet, som är ett paketförmedlande nätverk där de förmedlande noderna (inklusive Tele2 som ISP) inte har varken tid eller intresse att öppna och undersöka varje paket. Nu anser alltså danska domstolen att Tele2 i sina routrar gör en olaglig kopia av verket. Från domen:"Retten finder ... at også den flyktige og tilfældige fiksering af musikværket i form av elektroniske signaler, som foretages i de forskellige routers under datapakkernes transmission via internettet, er omfattet af ophovsretslovens § 2."Och eftersom kopian i grunden är 'olaglig' så begår alltså Tele2 upphovsrättsbrott.Men en sak de inte har tänkt på är detta, som Thomas Hedberg helt riktigt kommenterar på Texplorer. Om jag köper en laglig kopia av en låt, på t.ex iTunes Store så kommer ju min ISP, som domen skriver, även göra en kopia på den. Låten är ju lagligt inhandlad av mig, men, min internetleverantör har ju inte betalat för sin kopia!En sak man måste förstå är ju att routrar inte alls innehåller några kopior av något användbart material. De gör en kopia av varje litet (och de är mycket små!) paket av data som den sparar i någon millisekund. Routern sparar inte paket efter det skickats, och det är högst osannolikt att paketen som bygger upp en fil anländer till en router direkt efter varandra eller ens i ordning, så IFPI kan ju försöka hitta en kopia av en låt i någon av Tele2s serverhallar.Men rätten baserar sin dom på följande danska lagtext:"Efter ophavsretslovens § 2, stk. 2, anses som eksemplarfremstilling enhver direkte eller indirekte, midlertidlig eller permanent og hel eller delvis eksemplarfremstilling på en hvilken som helst måde og i en hvilken som helst form. Enhver form for kopiering omfattes herafter af § 2.."Och i den svenska lagen står sedan första juli 2005 i § 2, st. 2:"Framställning av exemplar innefattar varje direkt eller indirekt samt tillfällig eller permanent framställning av exemplar av verket, oavsett i vilken form eller med vilken metod den sker och oavsett om den sker helt eller delvis."Ska man tolka lagen så som den danska domstolen gör innebär det i utsträckningen att hela internet måste släckas ner. I och med att du köper material för betalning på nätet så begår sin ISP ett upphovsrättsbrott. Och FTP'ar jag en demo eller en artikel som jag håller på att jobba med till en kollega eller producent så begår ju Telia automatiskt ett hänsynslöst upphovsrättsbrott som jag givetvis inte kan låta gå förbi.Danmark har sällat sig till Nordkorea och Kina och censurerar det fria ordet på internet.Tele2 har överklagat domen.Läs mer hosPiratbyrånOscar SwartzCopyriotDanska Piratgruppen

Bara för att ett företag är stort, multinationellt och ondskefullt i största allmänhet betyder inte det att de som jobbar där inte kan vara behjärtansvärda.Detta är tårtan som Microsofts InternetExplorer team skickade till konkurrerande Mozilla Firefox utvecklare i samband med att Firefox 2.0 släpptes i dagarna.Trevligt gjort!Speciellt som Mozilla gör reklam med frasen "Don't Click on the Blue E!" (och har rätt i det).

Mark Liberman på Language Log, som är en blogg med dagliga inlägg av flera stora lingvister (de flesta i USA), skriver idag om en väldigt trevlig och hjärtvärmande nyhet.Mycket blir på engelska idag, men han beskrev det så bra själv så jag ska inte försöka mig på att översätta...Scott Adams som skriver Dilbert har länge lidit av sjukdomen Spasmodisk dysfoni. Svensk Dystoniförening skriver:Spasmodisk dysfoni påverkar de inre och/eller yttre strupmusklerna och påverkar därmed talet, som kan bli spänt, hest eller viskande.Adams skriver så här om sina symptom:The weirdest part of this phenomenon is that speech is processed in different parts of the brain depending on the context. So people with this problem can often sing but they can’t talk. In my case I could do my normal professional speaking to large crowds but I could barely whisper and grunt off stage. And most people with this condition report they have the most trouble talking on the telephone or when there is background noise. I can speak normally alone, but not around others. That makes it sound like a social anxiety problem, but it’s really just a different context, because I could easily sing to those same people.Han fortsätter:To state the obvious, much of life’s pleasure is diminished when you can’t speak. It has been tough.But have I mentioned I’m an optimist?Just because no one has ever gotten better from Spasmodic Dysphonia before doesn’t mean I can’t be the first. So every day for months and months I tried new tricks to regain my voice. I visualized speaking correctly and repeatedly told myself I could (affirmations). I used self hypnosis. I used voice therapy exercises. I spoke in higher pitches, or changing pitches. I observed when my voice worked best and when it was worst and looked for patterns. I tried speaking in foreign accents. I tried “singing” some words that were especially hard.Och till sist:The day before yesterday, while helping on a homework assignment, I noticed I could speak perfectly in rhyme. Rhyme was a context I hadn’t considered. A poem isn’t singing and it isn’t regular talking. But for some reason the context is just different enough from normal speech that my brain handled it fine.Jack be nimble, Jack be quick.Jack jumped over the candlestick.I repeated it dozens of times, partly because I could. It was effortless, even though it was similar to regular speech. I enjoyed repeating it, hearing the sound of my own voice working almost flawlessly. I longed for that sound, and the memory of normal speech. Perhaps the rhyme took me back to my own childhood too. Or maybe it’s just plain catchy. I enjoyed repeating it more than I should have. Then something happened.My brain remapped.My speech returned. Not 100%, but close, like a car starting up on a cold winter night. And so I talked that night. A lot. And all the next day. A few times I felt my voice slipping away, so I repeated the nursery rhyme and tuned it back in. By the following night my voice was almost completely normal.[...] I still don’t know if this is permanent. But I do know that for one day I got to speak normally. And this is one of the happiest days of my life.Är det inte fint? Curing the incurable by the power of poetry, som Liberman på Language Log skriver.