Jag har just tagit del av lite videosekvenser från Final Fantasy XII.Jag är inte jätteförtjust i spelidén, gillar inte alls stridssystemet och jag har inte blivit så fångad av berättelserna i de spel jag provat (1, 2, 6 och 7), men titta på hur karaktärerna rör sig! Länge har man kunnat göra snygga datoranimerade stillbilder men det som verkligen imponerar här är karaktärernas rörelser. Det ser så naturligt och mänskligt ut! Givetvis är detta filmsekvenser från spelet, och det ser ju inte ut så när man själv kontrollerar gubbarna, men som datoranimerade filmer är det underbart att se. Dessutom är det kul att de använder musiken och dansen på ett så aktivt sätt! (Synd bara att den engelska versionen var lite falsk, därför länkade jag till den japanska).En annan sak som jag tänkt på förut, som jag fick bekräftat än en gång. Det är nåt extra coolt med teknik-nörd-tjej-karaktärer!Vad är Yuna eller Paine mot Riccu? Zoe eller Inara mot Kaylee? Marle eller Ayla mot Lucca? Buffy eller Cordelia mot Willow? What can I say...Det är väl troligt att det är så för att själva konceptet med att bryta mot normen gör intressanta karaktärer och för att man är nörd själv, antar jag.

Jag missade den. DefectiveByDesign.org utsåg igår 3:e oktober, ja igår, till "dagen mot DRM". De har, liksom Disney, upptäkt att om bara debatten väcks så vinner vi."If consumers even know there's a DRM, what it is, and how it works, we've already failed" - Disney Executive.Men man kan ju sprida kunskapen alla andra dagar också!

Med anledning av en gammal blogg jag läste och en kommentar jag fick på ett inlägg om upphovsrätt har jag funderat lite på det här med upphovsrätten och immateriella rättigheter.Jag tycker att det finns två stora problem med upphovsrätten så som den fungerar idag.Det första handlar om relationer till ny teknik. Jag kan för mitt liv inte förstå hur fildelningen skulle kunna innebära någonting annat än ökad spridning för en upphovsmans verk. Ökad spridning leder till ökad publicitet. Och alla (som jag träffat) i branchen vet givetvis att ökad publicitet leder till större efterfrågan. Behöver jag gå längre? Har man insett detta kommer man ju till frågan hur upphovsmannen skördar frukterna av sin ökade efterfrågan, men det är ju enbart en fråga om att se till alla möjligheter, och många lösningar används redan. Ökade möjligheter till live-framträdanden, försäljning av kring-prylar och olika donationssystem är lösningar som redan används.I kommentaren jag fick skrev Jonatan:när man säger att jag får tjäna igen det på spelningar istället så är det ju tyvärr så att min del av musikbranschen är på drastisk tillbakagång även där.Han verkar inte se någon koppling mellan bristen på exponering för genren och tillbakagången av "sin del av musikbranchen". Jag är helt övertygad om att om jag t.ex hade fått använda en av hans trevliga låtar (som du kan lyssna på på mySpace) i ett videoklipp som jag sedan lagt ut på YouTube, så hade exponeringen av hans material ökat märkbart.Här är det många som angriper med att säga något i stil med "Jaja, men så där kan man ju välja att göra redan idag! Låt de som vill göra't, men tvinga inte alla!"Två saker gillar jag inte med det.För det första så är det inte alls så enkelt som det låter att låta bli att verkanmäla en låt till STIM. STIM är de som sköter all administration av musik som spelas offentligt, något som ingen privatperson och få företag skulle klara att bevaka själva. Dessutom är det ju så att i de klumpsummor som betalas till STIM från t.ex frisörföretagarnas riksorganisation inte överhuvudtaget bryr sig om vilka låtar som spelats. Dessa pengar delas upp efter hur mycket radioexponering i procent de olika upphovsmännen har haft under perioden. Finns inte min låt registrerad hos STIM går merparten av "mina" pengar alltså till Max Martin och Per Gessle, även om jag själv bevakar min låt.För det andra så tycker jag att alla ska läsa den gammla bloggen som jag nämnde. Där disskuterar bloggaren ägande, och det är inte svårt att se problemen med immateriella rättigheter generellt när man läst det.(Jag hade tänkt skriva om det själv, men det blev för sent. Kanske en annan dag.)Slutsatsen är alltså:Det finns inget naturligt, automatiskt eller etiskt som säger att en upphovsman har exklusiv (och därmed ekonomisk) rätt till sitt verk efter att han/hon släppt det ifrån sig. Lagen ska givetvis skydda upphovsmän från grova kränkningar, men användning, duplicering och förädling av en immateriell tillgång är inte bara något som borde tillåtas, det borde uttryckligen uppmuntras. Det är det som tagit oss dit vi är idag.Och eftersom det, med tanke på den automatiska skyddstiden och upphovsmannens tillgång till mervärde, inte borde finnas något ekonomiskt problem för denne ser jag ännu mindre en orsak att upprätthålla en lagstiftning som är oetisk och hämmar innovation.(Och för att passa på att svara på Johannes fråga så arbetar jag inte heltid med musik, jag studerar musikvetenskap)