Det händer saker på teknikfronten som inte bara gör skillnad för nördar och pirater.Ett par nyheter på slashdot som fångat min uppmärksamhet på sistone handlar om elförbrukning och energieffektivitet. Ett väldigt viktigt ämne i dessa tider.I den första rapporterar tidningen FastCompany om att "compact fluorescent light bulbs", CFLs, som tidigare saknat det som vi vanligtvis kräver av en glödlampa. Vi vill att de ska vara starka, tysta och inte flimmra, dessutom är det ju bra om de passar där vi använder glödlampor. Nu har alla dessa problem blivit lösta.Vad är då fördelen med lysrörs-glödlampan? Jo, den lyser lika starkt som en vanlig glödlampa men använder 75-80% mindre el.Det betyder att om alla 110 millioner amerikanska hushåll skruvade ur en vanlig 60-wattslampa och köpte en CFL istället så skulle de spara tillräckligt med energi för att driva en stad med 1,5 millioner människor, skriver FastCompany.Och detta är alltså bara om alla bytte en lampa. Ett typiskt hem har 50-100 glödlampor. Vad skulle hända om alla bytte två lampor? Fem? Femton?Och en CFL är alltså både mycket billigare och har mycket längre livstid än en vanlig glödlampa. Så vad väntar vi på?Efter att FastCompany publicerat artikeln fick de härom dagen ett brev från Kristina Runciman, VD för Lifeforce Glass, ett litet företag som säljer prylar till present-affärer. Hon skriver:I was so inspired by the article by Charles Fishman on CFLs that my company is now sending one compact fluorescent lightbulb with every order. We are counting on each customer to try their free CFL and then replace their incandescent bulbs in their homes and businesses.“We sell wholesale inspirational giftware, and not lightbulbs, but this is an action that seems that it could really have an impact on our environment, and on our customers' budgets. Thank you for presenting an opportunity to make a difference in our world.”Ett föredöme för oss alla!En annan nyhet på slashdot skriver att Buissiness Week rapporterar om att Storbrittanniens vägverk går i bräschen för användningen av ett nytt material för brobygge - nämnligen plast.Det är naturligtvis inte samma plast som används i Tupperware eller leksaker, skriver de, utan fiberförstärkta polymerer som tidigare använts till gångbroar. Materialet underlättar inte bara effektiviteten i bygget, är billigare och ger kortare trafikuppehåll, det väger också bara två tredjedelar av tidigare bromaterial och är mycket starkare. Materialet ska vara mycket starkare, jämfört med sin vikt, än både stål och betong och eftersom plast inte tar skada av vatten eller salt så minskar underhållskostnaderna betydligt.Bron ovan t.ex är ett extremt exempel från Buissiness Weeks slideshow. Denna skywalk sticker ut ur bergväggen 1200 m över botten på Grand Canyon, men höjdrädda kan vara lugna; den ska hålla för vikten av 71 fullastade Boeing 747:or och klara en jordbävning på 8.0 (Och ja, den har genomskinligt golv! Titta på skuggan.)Det kanske blir en ny Ölandsbro i plast?

Det var länge sen jag skrev. Dåligt med uppslag och mycket att göra. Men här kommer en dagens:Jag läste en nyhet på Slashdot idag. Tydligen har 110 barnboksförfattare, lärare, psykologer och experter (vad det nu är…) skrivit ett öppet brev till Engelska regeringen. De skriver t.ex så här om barn: "They still need what developing human beings have always needed, including real food (as opposed to processed "junk"), real play (as opposed to sedentary, screen-based entertainment), first-hand experience of the world they live in and regular interaction with the real-life significant adults in their lives.”I brevet radar de upp undersökningar och teorier som är både välformulerade och insiktsfulla. Allt är bra så här långt.Problemen börjar när tidningar som Telegraph och Crave Talk publicerar sina nyheter om detta.Båda dessa nättidningar tolkar brevet på ett enligt mig snedvridet sätt och lägger, i ganska hårda ordalag, skulden på dator- och TV-spel och internet-surfning.Deras slutsatser är inte bara personliga åsikter helt orelaterade till innehållet i brevet, de är också både fördomsfulla och tyder på dålig insatthet.Telegraph skriver t.ex.:"He condemned the "virtual play" represented by electronic games and internet surfing."Termen ”virtual play” används överhuvudtaget inte i brevet, även om Telegraph gärna vill få det att se ut så. Det som författarna istället skrivit är ”sedentary, screen-based entertainment”, alltså ”stillasittande, skärm-baserad underhållning”, som ju är något helt annat än virtuella spel där interaktionen med både datorn (konsolen) och andra användare är bevisat utbildande och utvecklande för psyket i mycket högre grad än t.ex böcker.Och Crave Talk skriver:"Whether beating prostitutes to death with baseball bats (Grand Theft Auto) or murdering uncatalogued lifeforms by stamping on their heads (Super Mario Bros) they careen through a high-speed existence with little care for politics or history."och forstätter med att i nästa andetag fördöma internet, världens största (och bästa) källa till information om politik och historia, genom att rycka detta citat från brevet ur sitt sammanhang:"They are pushed by market forces to act and dress like mini-adults and exposed via the electronic media to material which would have been considered unsuitable for children even in the very recent past."De fortsätter med:"So, is modern life too fast for the supple human mind? […] 110 teachers, psychologists, children's authors (including Philip Pullman, author of His Dark Materials) and experts, says yes."De försöker här få det till att författarna till brevet har något konkret emot dator- och TV-spel, och de nämner t.o.m kända titlar för att skrämma läsaren. De använder citatet"children's brains are still developing, they cannot adjust... to the effects of ever more rapid technological and cultural change"för att komma till slutsatsen att“[the writers are] accusing the entertainment and consumer electronics industry of complicity."vilket författarna på inget sätt gör.Artiklarna har genererat många kommentarer (bl.a av mig). En av kommentarerna på Crave Talks artikel skriver (notera att han menar artikelns bild av brevet när han pratar om tonen i brevet)”while I agree that parenting in general has not adapted to the challenges of a demanding modern media, the general tone of the letter is demonising electronic entertainment, when reading a book is just as sedentary. Computer games can be educational, exhilarating and improving for children - as long as parents supervise their use. A child who spent all day reading violent books would not be well adjusted […]. Parents need to take responsibility for everything that their children consumes, be it food, education or entertainment.”och summerar ganska bra argumenten mot artikelns slutsatser.I ett svar på denna kommentar kommer vi in på en mycket krångligare fråga. Han skriver“books don't shut down the imagination like screen-based entertainment does -- if one reads the Hobbit, the reader generates the images. […] Reading is alot harder than simply getting sucked into a screen game or program”och forstätter med“Even though the person appears to be sedentary, there is alot of activity going on when a person reads.“Det händer alltså mycket i ens fantasi när man läser som inte händer när man t.ex spelar dator- eller TV-spel, menar han. Är det så? Verkligen inte, menar jag!Det är sant att ett TV-spel målar upp de bilder som läsaren av en bok själv måste föreställa sig, men det betyder inte att man inte använder sin fantasi när man spelar spel. Det finns fruktansvärt mycket annat att måla upp i sitt huvud än hur en scen fysiskt manifesterar sig, och ovanpå det tillkommer den handgripliga interaktionen i hur spelets handling utvecklar sig. Jag skulle t.o.m gå så lång som att säga att dagens tekniska hjälpmedel har gjort att fantasin har fått större spelrum än någonsin, och det växer för varje dag. Endast din fantasi, och ingen författares, sätter gränser för vad dina favoritkaraktärer tar sig för, hur de utvecklas och i vilka miljöer de verkar.Det var allt för mig idag.